#saracyklar

I går morsa var det ny månad.
Runkeeper börjar då om från noll.
När jag skulle ge mig av och då starta
dagens mätning var det istället för siffror en snigel. EN snigel. Runkeeper vet inte vad hen pratar om!

Cykeln har knarrat lite i 2 dagar så letade upp en cykelbutik i Karlstad och träffade Hardy! Så fin, tack för hjälpen!

https://cdn2.cdnme.se/4206891/7-3/pic_51fb4935ddf2b36c4c4ab85a.jpg" class="image">

Ska strax sova. I morgon är det sista dagen. Helt sjukt. Min kropp börjar bli tröt! Men sista sträckan ska också gå! Längsta sträckan dock! 14 mil!

Dagen har gått fint. Gammal tågrälsen så glidit fram typ! Ätit hallon och smultron på vägen. Tänkt mycket. På livet, på valen vi gör, på människor vi träffar. Allt kan förändras. När som helst kan allt förändras. Bra, dåligt eller bara annorlunda.

Det är lite konstigt att vara i en stad bland så många människor. Har varit själv så mycket. Man lär sig uppskatta det. Själen mår väldigt bra av det. Trafikljus gör mig vilsen och tröt. Doften av sommarvarm skog gör mig glad, levande.

Män i 50 års åldern hejar sällan, varför?


I kväll fnissade vi massor. Det är livet



Glömde helt bort att ta en dagens outfit i morse så i dag blir det en fin bild på kvällens piffade Sara. Inte hänt sedan i söndags! Wowowo

I hår när jag gick och la mig var jag helt utmattad. Verkligen TRÖT. Skulle inte äns för pengar sätta mig på cykeln. Men så sover man en sväng och här är jag! Pigg och taggad till tusen!

Gårdagen var en riktig eremitresa. Helt ensam cyklade jag berg och dalbana genom Dalarna och värmländska skogar. Blev inte äns en riktig lunch pga brist av ställen. Men fick i mig egentagen massäck! Så det gick ingen nöd på mig. Lyckades dock inte ladda telefonen så i 4 mil var det bara jag, cykeln och vägen! Det var fantastiskt.

Passerade små nerlagda byar. Gustavsfors var halt fantastiskt vakert. Röda hus, stora eka, en sjö, sol!

Ekar! Det har jag inte sätt så mycket av innan.

Framme i Hagfors blev jag varmt välkomnad av Familjen Olsson. I denna familj finns Maria! Vi delade stuga i en månad under vårt konfaläger på Sparreviken i Ljungskile år 2002 . 52 barn åker varje somnar till denna gård för att under en månad lära känna nya människor, segla, bada, leka, inte sova, bli kär, hitta nya vänner, ha tid till de viktigaste frågorna i livet, skratta tills man kiknar, gråta, hitta en ny hand att hålla, sjunga!!! Och till sist konfirmera sig.
Jag och Maria hittade varandra redan innan lägret började på Lunarstorm. När vi väl kom till gården visade det sig att vi skulle bo ihop. Är så glad över vad den månaden gav mig och att jag nu få komma in i och jäst spela i en helt fantastisk familj. Tack!!!

I dag bär det av mot Karlstad! Ikväll blir det fin middag med 3 vänner från helt olika delar av mitt liv! Emma från barndomen, Jocke från Norge och resan i USA och Unni från folkhögskolan i Jönköping! Ska bli så kul!

Gårdagens låt
http://open.spotify.com/track/67pFbpLFx4HoI1aSBGCDCj

Mitt ända liv!


Bilden är tagen 8 augusti 2002!
Patrik, Tobias, Henning, Erik
Maria, Linnea, Sara, Hanna

Vi var den bästa stugan!